Brask Jans Väg
Beskrivning
Brask-Jan var bonde och bodde i Skinnarsveden (mellan Buskåker och Sellnäs) under senare delen av 1800-talet. Han hade ett stort tekniskt intresse och han tillverkade bl a en åkerharv som drevs med vindkraft. Harven gick på någon sorts ”spindelfötter”, men blåste ner i Sellnässjön. Han arbetade också på en evighetsmaskin och hade i det närmaste lyckats med verket, -det fattades bara ”ett knäppe”. En tid sägs han ha haft ett flygplansbygge på gång.
Stadsdelar
-
Skräddarbacken
Visa beskrivning av Skräddarbacken
Skräddarbacken. Namnet anknyter till den järnframställning som fordom förekom här och den del av arbetet då man på gårdens ägor skrädde malmen, dvs skilde järn och slagg. Ruinrester efter en hytta finns f ö ännu idag 100 meter öster om Hyttbron intill Lusbäckens södra sida.
År 1571 skulle svenskarna betala Älvsborgs lösen till Danmark för första gången. I de skattelängder som upprättades då fanns en ”Mattz Swenson i Skredderbacken” som bl a skattade för silver, koppar, kol, malm och husdjur. När svenskarna skulle betala Älvsborgs lösen för andra gången1614 hette ägaren” Johan Masson i Skreddarebacken”. Johan hade då uppenbarligen efterträtt sin far som ägare av gården.
Under drottning Kristina blev Skreddarebacken tillsammans med Kölsnäs (sedemera omdöpt till Karlberg) och Hångsarvet donerade som bergfrälse till bergsmannen Hans Philip Lybecker.
Så småningom kom gården att växa ut till byn Skräddarbacken med de tre gårdarna Mets (Mets Erik), Arons (Arons Erik) och Boes (Bo Erik), namn vilka samtliga fått gator uppkallade efter sig i den nya stadsdelen Skräddarbacken.
I samband med att namnsättning av vägar och kvarter skulle ske i det nya bostadsområdet Skräddarbacken så genomförde Eivin Nolåkers i Mats Knuts en faktainventering om de personer som skulle ihågkommas med sina namn vid namnsättningen. Denna skulle ge en förklaring till varför vägarna fått sina namn. Med gjorda kompletteringar av ursprungsmaterialet så har Eivin Nolåkers medgivit att detta får användas i denna skrift. Redan 1987 fanns det publicerat i Tunum under rubriken ”Om gatunamn i Skäddarbacken”.