Hagavägen

Årtal: 1944

Beskrivning

Stadsdelar

• Borlänge köping
  Visa beskrivning av Borlänge köping

  Borlänge köping var det område som hade den största expansionen efter 1875 då beslutet togs om järnvägens framdragande mellan Falun och Göteborg. Planerna, som visade på att ytterligare järnvägslinjer skulle sammanstråla här, gjorde att många affärsmän och andra näringsidkare såg möjligheter att kunna bedriva verksamhet nära järnvägsstationen. Starten gick långsamt men sedan ökade affärsetableringarna snabbt och även många utsocknes affärsmän flyttade hit.

  Då det gäller fastställande av gatunamn i området, vilket år beslutet togs och förklaringen till varför dessa gator fick sina namn, konstaterar man att många uppgifter saknas i kommunala protokoll. De tidigaste vägarna var enkla stigar. Då kraven på bättre vägar framfördes så blev det ofta dessa stigar som fick utgöra grunden för de nya vägarna. Tidigt fick också dessa vägar namn, men beslut om dessa namn togs mycket sällan. På Stadsplanekartan från 1909 finns gator utsatta med namn men jag har trots idogt letande i kommunala handlingar inte kunnat återfinna beslut i namnfrågan då det gäller dessa namn. 1938 lägger dock två kommittér, en utsedd av Domnarvets Kommun och den andra av Borlänge Köping, fram förslag om namn på kvarter och gator. De flesta av gatorna som omfattas av det följande beslutet har redan det fastställda namnet. Vid genomgången av gatunamn i norra delen av Borlänge by fram mot järnvägen finns också dessa gatunamn upptagna under rubriken Borlänge Köping eftersom den delen av Borlänge by kom att ingå i köpingsområdet.

  Borlänge Köping omfattades i början av 1940 av ett område som avgränsades i söder från nuvarande Häradsvägen (nära Ingebjörnsgatan) ner genom Skolgatan och vidare Vintervägen rätt ned mot järnverket, i väster gick gränsen Tunavägen (Häradsvägen) från en plats strax söder om Tunagatan, vidare upp längs Tjärnavägen fram till området norr om Engelbrektsgatan. Köpingens gräns i norr gick längs Engelbrektsgatans norra sida fram till järnvägen och i öster löpte gränsen i en nästan rak linje från Vintervägen fram mot Engelbrektsgatans tänkta möte med järnvägen. Gatorna i köpingsområdet söder om järnvägen som finnes förtecknade här finnes också förtecknade under Borlänge by som området ursprungligen hörde till. Samma förhållande gäller gatorna i köpingsområdet norr om järnvägen. De tas också upp under rubriken Hagalund.

• Bullermyren
  Visa beskrivning av Bullermyren

  Bullermyren. I Ortnamnsarkivet i Uppsalas arkiverade material finnes Bullermyren upptaget första gången 1930 som ett upptecknat namn på en åker (f d myr). En tidig benämning på myren var Kittmyra och då man planerade för byggnation i detta område var man tvungen att gräva 4-4,5 m innan man nådde fast mark (muntlig uppgift lämnad av John Erik Forsell). Området är bebyggt med hyreshus och de första hyreshusen på området uppfördes på Bergslagets initiativ åren 1951–1955. Ortnamnsarkivet i Uppsala har inga anteckningar om namnet Kittmyra på detta område.

  Ortnamnsarkivet har bara en namnuppgift, Bullermyren, på området men där finnes ingen förklaring till varför området har erhållit sitt namn. Vid genomgång av arkivmaterial och vid läsning av gamla publikationer så kan man nog ana sig till namnets ursprung. Oskar Linde skriver i tidskriften Bergslaget nr 5 1960 (artikeln även publicerad i Tunum 1995) om Kvarnsvedens smalspåriga järnväg och i den ger han förmodligen helt omedvetet flera ledtrådar i namnfrågan. Det första loket som trafikerade smalspåret var ett ånglok som byggts 1889. Det hade tjänstgjort inom Domnarvets järnverk och var i dåligt skick. Nya lok hade inköpts för transporterna inom järnverksområdet och detta gamla lok fanns nu till förfogande. Då man byggde den smalspåriga järnvägen var tanken att man mycket snart efter banans tillkomst 1897 skulle erhålla ström från kraftstationen vid pappersbruket. Förseningar vid byggandet och vid kontraktskrivningen gjorde att elektricifieringen av banan fördröjdes. Ångloket, som hade flera öknamn b l a ”Jösse”, ”Skorven”, ”Kaffebrännaren”, var behäftat med en hel del egenheter. Om föraren stannade tåget i ett visst läge så kunde han omöjligt få igång det om kolvarna inte hade rätt läge i motorn. Då var han tvungen att med ett spett baxa tåget några tum så att det skulle komma igång. Sedan gällde det för föraren att hoppa på loket, ett mycket vanskligt företag. Tåget förde stort oväsen då det kom farande fram över detta obebyggda och mycket sanka område. Loket läckte vatten som ”ett såll” och borde ha reparerats men eftersom det ute på myrområdet fanns en stor ångdriven lokomobil som pumpade vatten till ett provisoriskt kraftverk som stod i höjd med södra Lergärdet kunde även ”Jösse” få hjälp med vatten från lokomobilens pump. Vatten togs från en av de öppna tjärnar som fanns detta område. Den stora ångdrivna lokomobilen och det gamla tåget lär nog ha hörts vida omkring.

  Ytterligare en möjlig förklaring till namnet kan vara att från nuvarande parken, benämnd Bergslagstunet, löpte en avstickare från smalspåriga järnvägen genom nuvarande Bergslagsbyn ned till Bullerforsens kraftstation. Stickspåret hade byggts för att transportera byggnadsmaterial till kraftverksbygget som pågick mellan 1908–1910. Det tåg som skötte de täta transporterna gick under benämningen ”Bullern” och detta namn anspelade säkert på Bullerforsen. Även Bergslagsbyn var omkring sekelskiftet 1900 obebyggd och ingick som en del i detta vida myrområde.

  Det kan synas märkligt att klarhet i namnfrågan inte kunnat erhållas. Under de nästan 20 år som jag har arbetat med namnen har jag frågat många äldre om de känt till ursprunget till namnet Bullermyren. Ingen har kunnat lämna ett svar trots att Bullermyren finnes antecknat hos Ortnamnsarkivet så sent som 1930. Detta visar att trots att mycket kort tid passerat förloras mycket grundläggande information om inte underlagen till besluten dokumenteras.

• Hagalund
  Visa beskrivning av Hagalund

  Hagalund. Ur namnberedningens protokoll av 25/4 1944 kan man läsa följande om namnsättningen av Hagalundsområdet: ”Namnberedningen föreslår för stadsdelen Hagalund att detta namn bibehålles. Namnet kan förklaras av att bebyggelsen från början skedde på mark hörande till den s k Borlänge Hage. Folkhumorn tog den första mindervärdiga bebyggelsen på platsen till utgångspunkt för namnet som en analogi (likhet) till Stockholms förstad av liknande karaktär, som bar samma namn. Analogin blir bestyrkt när man erinrar sig att samtidigt med denna bebyggelse på Borlänge köpings baksida några familjer från förmansraden på Hushagen med övervalsmästaren i spetsen köpte sig tomtplatser på ”solsidan” av köpingen och i yverboren självkänsla gåvo sin bostadsklase analoginamnet Östermalm”.

  Vid detta sammanträde finns också några viktiga anteckningar om namnsättningen inom Hagalundsområdet. Man konstaterar ”att spenamnet Strypåsen, som i seklets början användes för Hagalundstrakten, icke hade det värde ur traditionssynpunkt att det på något sätt bör tagas med i stadsbilden”. Enligt den muntliga traditionen ska åtminstone en person ha blivit avrättad på en kulle invid vattentornet. Vidare i protokollet framgår ”att namnet Tolvskillingarna, som varit benämningen på åkern mellan stadshuset och Siljansbanan, en åker sammanslagen av flera små tegar, som av överste Örn på Utanfors inköpts från Forssabönder” inte skulle få behålla det namnet.

  Det har varit svårt att fastslå när namnen på flertalet gator i området tillkommit, men det verkar vid protokollens genomgång som om man 1944 inför stadsbildandet tar ett” övergripande beslut” och även ofta konstaterar att gatan sedan länge haft detta namn. I Ortnamnsarkivets samlade material finnes ingen uppgift om namnet Hagalund.