Vatthammarsvägen

Vatthammar var på 1700-talet ett mjöl och sågkvarnställe. En källa gör gällande att platsen fått namn av ett ”fordom inrettat hammarwerck ”. Den första delen av namnet, ”vatt-”, har gammalt ursprung. Lång tid innan bron över Tunaån vid Bro byggdes så var man tvungen att vada över ån på lämpliga ställen och en av de bästa ställena för att göra detta var vid Vatthammar. Enligt Olof Dannes artikel i Tunum 1981 menar han att ån skurit sig ned genom åsen och att vid normal vattenföring är strömmen bred men grund och botten är fast, även om den är stenig. En ryttare skulle nog kunna ta sig över ån än idag om det vore nödvändigt. Egentligen skulle stället heta Vadhammar, men ”vad” har med tiden blivit ”vatt”. Ibland ser man namnet stavat med W, men då är det kanske prosten Sahlstedts stavning eller de elektriska traditionerna som spökar, allt enligt Olof Danne. Han menar vidare att ordet ”hammar” långt tillbaka var benämning på stenar och stenig mark och här finns det ju rikligt med sten.