Borlänge

Borlänge, ursprungligen j Borlaengio 1390 ( Diplom i R A 1390 13.10= Diplomatarium Dalekarlicum 3, s. 16) vittnar om en vägförbindelse på västra sidan av älven. Namnet tillhör de äldsta i tunabygden. Förnamnet bor- ska tolkas ”bärande”, ”bärningsställe”, ”ett stycke väg där man måste bära båtarna och deras last” (I Namn och bygd 1930, s. 1 ff.). Detta syftar på den sträcka som bärandet omfattade, nämligen mellan Båtsta och Mjälga. I Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1955, s. 12 anförs att boren ska tydas som ”den långa raden av gårdar på boren” eller ”den långa boren”). Harry Ståhl menar i ”Stora Tuna –en sockenbeskrivning” s. 87 att namnet ska tolkas ”(väg)längan på boren” eller ” den långa vägen på boren).